Om man tänker sig att man, rent hypotetiskt, råkar ut för en olycka och skadar sig så allvarligt i en kroppsdel att man blir sjukskriven en dag i veckan. Efter en tid med rehabiliteringsarbete, ändlösa möten med försäkringskassa, företagsledare och arbetsgivarrepresentanter där samtliga deltagare är överens om att man inte kan arbeta heltid pga de skador man ådragit sig. Nja, kanske inte samtliga, men nästan alla. Företagsläkaren, arbetstagaren och arbetsgivarrepresentanten är överens. Tjänstemannen från försäkringskassan är det inte, eller iallafall inte de regler tjänstemannen måste följa. Så ett beslut från "kassan" blir alltså att man måste återgå i full tjänst. Men om du vill kan du överklaga beslutet.

Sagt och gjort, man börjar arbeta heltid med allt vad det innebär av tilltagande smärta i de skadade kroppsdelarna och otillfredsställelse när man märker att man inte orkar genomföra sitt arbete fullt ut. Så här fortsätter det ett tag medan ens överklagan bearbetas av tjänstemän  på Försäkringskassan. Tjänstemän med strikta regelverk och satta mål att ta hänsyn till. Under tilltagande smärta fortlider tiden och tröttheten ökar. Tankarna börjar närma sig partiell tjänstledighet för att orka med sitt jobb och livet vid sidan om arbetet.

Äntligen ett beslut från "kassan"! Avslag..... Kanske inte det önskade beslutet. Men ett beslut i allafall. Dessutom en anmodan att överklaga beslutet om det inte är nöjsamt.

Sagt och gjort!

Ny överklagan och ny väntan.

Under tiden har förstående chefer och förstående arbetskamrater gjort sitt yttersta för att hjälpa en att klara av dagarna. Arbetsuppgifter tas bort (andra får göra dem) Arbetstider förändras så att den vila som krävs i möjligaste mån infinner sig. Smärtorna och tröttheten ökar och hopplösheten tränger sig allt närmre.

Nytt beslut, äntligen.... Eftersom du under tiden efter det att vi drog in din sjukpenning arbetat heltid avslås ditt yrkande och vi gör bedömningen att du även fortsättningsvis kan arbeta heltid. Moment 22 alltså.

Tänk er att ni befinner er i en gallär som roddare. Grannroddaren faller helt plötsligt död ner över åran. Ni andra roddare fortsätter naturligtvis att ro medan den döde bredvid er följer med i rörelserna sittandes död och fastspänd vid åran. Han utför tillsynes sitt arbet så väl att uppsyningsmannen inte upptäcker att han icke är vidare levande. När man efter en tid upptäcker dödsfallet innebär det följande. Liket har under sin tid som död utfört sitt arbete så tillfredsställande att sjukskrivning inte kan komma ifråga och full sold och matranson ska utbetalas. Ett fullt logiskt och glasklart resonemang i välfärdsstaten Sverige.

Gäsp och god natt från en ickesnusande tuggummituggande majje med bitskador i tungan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har tänkt på det här med rutiner och vanor. Jag är ingen vanemänniska….Jag tycker inte om när det blir för mycket rutin, vare sig i privatlivet eller i mitt arbete. Eftersom en stor del av mitt arbete  består i att skapa rutiner för mina ele...

Varför i hela fridens namn ska man blogga? Det är en fråga jag ställt mig och andra flera gånger utan att få något vettigt svar. Varje dag uppmanar jag mina elever att testa och prova saker i skolan. -Om du inte vet hur du ska lösa problemet kan du j...